Vargtimmar

Jag vaknar längst ute på kanten. Jag försöker häva honom åt sidan inåt, men det går inte. Så jag ligger kvar en stund och lyssnar när han pratar i sömnen. Sedan går jag upp och gör te.

Hela staden sover. Gränden ligger becksvart nedanför och det är så tyst att man kan höra kylskåpet knastra.

Jag älskar att sitta vaken och skriva när allt annat är dött. Det ger mig en känsla av att jag, just i denna stund, har ansvar för hela världens kreativitet. Att jag har jouren mellan kvällspass och morgonpass i det stora skapandet.

I fönstret drar jag knäna uppåt och lägger örat mot den iskalla glasrutan. Det visslar därute av vind som går förbi.