skip to main | skip to sidebar

In omnia paratus

Profane and sacred memories


fredag 5 september 2008

Frälsningslära

Stäng kapellen. I kväll finns Gud på Operan.

Puccinis musikaliska berättarteknik fungerar egentligen på samma sätt som smaklösa tv-serier av typen "Extreme Home Makeover". Det spelar ingen roll hur tydligt crescendot bygger upp till klimax. Man kommer att gråta på slutet ändå.
Upplagd av Tea kl. 23:00

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Senaste inlägg Äldre inlägg Startsida
Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Bloggarkiv

  • ►  2011 (2)
    • ►  februari (1)
    • ►  januari (1)
  • ►  2010 (21)
    • ►  december (1)
    • ►  november (1)
    • ►  oktober (3)
    • ►  september (2)
    • ►  augusti (1)
    • ►  juli (4)
    • ►  juni (2)
    • ►  maj (2)
    • ►  april (1)
    • ►  mars (3)
    • ►  januari (1)
  • ►  2009 (127)
    • ►  december (2)
    • ►  november (3)
    • ►  oktober (8)
    • ►  september (19)
    • ►  augusti (21)
    • ►  juli (7)
    • ►  juni (13)
    • ►  maj (3)
    • ►  april (10)
    • ►  mars (12)
    • ►  februari (12)
    • ►  januari (17)
  • ▼  2008 (77)
    • ►  december (10)
    • ►  november (14)
    • ►  oktober (15)
    • ▼  september (11)
      • Bort och sedan hem
      • 24 bilder per sekund
      • När det enda som passar är Tom
      • Att lida för konsten
      • Replikskifte
      • Genus, tempus och kasus
      • Naturligt urval
      • En kväll vid broar och bryggor
      • Gudstjänst
      • Konstvetenskap
      • Frälsningslära
    • ►  augusti (6)
    • ►  juli (8)
    • ►  juni (13)
  • ►  2007 (2)
    • ►  augusti (2)

Sök