Vi går med halsduk över haka längs vattnet. Det är den där allra första höstdagen. Den dag då man vet säkert att hösten är oåterkallelig, för det viner så där i öronen av blåsten. Vi är på uppdrag. Under cover i jeans över Stockholms broar. Breddfyllda av gudsbevis och irrläror.
I Gamla stan tar vi paus för smörgås och varm mjölk. Luften är tung av röster och sorl. Ett gräl på spanska från bordet bredvid. Vrålet från espressomaskinen. En älskare som knackar på rutan.
Vi lämnar honom där och fortsätter upp i gränderna. Med varma lungor och kalla kinder ser vi Stockholm nära och på avstånd. Högt ovanifrån och under jord. Tillbaka på ön dinglar vi benen mot vattenytan. Det är mörkt. Våra röster dör i knähöjd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar