Vissa språk delar in sina substantiv i femininum och maskulinum. Jag vet att man kan vara genusanalytisk och fundera över varför spanskans sol är en man, medan månen är en kvinna. Eller varför tyskans pojke anses maskulin, medan flickan är ett okönat neutrum. I samma andetag skulle man kunna hävda orättvisa i att franskans ord för smärta ger kvinnliga associationer, medan botemedlet ger manliga. Eller undra varför Gud i de flesta språk har maskulin artikel samtidigt som den syndiga människan, åtminstone på svenska, refereras till som hon.
Jag väljer att inte göra det, utan konstaterar i stället att hebreiskans ord för bok alltid böjs i femininum. Det är tillräcklig kompensation för det mesta, kan jag tycka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar