skip to main | skip to sidebar

In omnia paratus

Profane and sacred memories


onsdag 7 januari 2009

Tungotal

Ett otvivelaktigt tecken på sann vänskap är när man aldrig riktigt behöver tala klarspråk, men ändå blir förstådd. D följer mig längs vattnet på väg hem från stan.

”Har du?”
”Såklart”
”Menar du allvar?”
”Javisst”
”Oj då”
”Ja, jag tror att det var den där gången du vet. Med koftorna”
”Röda, eller hur?”
”Mer åt rost”
Upplagd av Tea kl. 19:15

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Senaste inlägg Äldre inlägg Startsida
Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Bloggarkiv

  • ►  2011 (2)
    • ►  februari (1)
    • ►  januari (1)
  • ►  2010 (21)
    • ►  december (1)
    • ►  november (1)
    • ►  oktober (3)
    • ►  september (2)
    • ►  augusti (1)
    • ►  juli (4)
    • ►  juni (2)
    • ►  maj (2)
    • ►  april (1)
    • ►  mars (3)
    • ►  januari (1)
  • ▼  2009 (127)
    • ►  december (2)
    • ►  november (3)
    • ►  oktober (8)
    • ►  september (19)
    • ►  augusti (21)
    • ►  juli (7)
    • ►  juni (13)
    • ►  maj (3)
    • ►  april (10)
    • ►  mars (12)
    • ►  februari (12)
    • ▼  januari (17)
      • Psykofarmaka
      • En röst i natten
      • Reflektion i första pausen
      • Morgonbön
      • Goda ränker
      • Adaptation
      • Apokryfer
      • Extra allt
      • Glöm inte att packa dina pukor!
      • Veckoslut i punktform
      • Släktträff
      • Tjejgrejer
      • Rysk roulett
      • Skilda världar
      • Eld utan rök
      • Tungotal
      • Årsredovisning
  • ►  2008 (77)
    • ►  december (10)
    • ►  november (14)
    • ►  oktober (15)
    • ►  september (11)
    • ►  augusti (6)
    • ►  juli (8)
    • ►  juni (13)
  • ►  2007 (2)
    • ►  augusti (2)

Sök