Det har blivit ljust när jag går över gräset. Klackarna sjunker ett par centimeter i varje steg. Håret har fallit ur knuten. Bakom mig dansar den sista spillran bröllopsgäster tätt intill på estraden. Böjda kroppar. Framskjutna höfter. Det finns inget eko mellan stugorna. Inga spyor eller tomma burkar.
Siljan ligger blanksvart och rasslar av mygg. Hon lovar frälsning för den som tror. På en timmerbänk i viken sitter prästen med lossad slips.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar