Rummet liknar en väntsal på en flygplats. Kondens på panoramafönstren. Stark kvällssol i ögonen. Ett femtontal journalister trängs om att stå i centrum av alla pågående samtal. Femton simultana monologer utan åhörare. Pastellfärgade palestinasjalar paxar plats på de obekväma loungebänkarna. En bortglömd rapartist. Några brittiska turister.
En rödmosig programledare försöker fånga mig på vägen till askfaten och ett svartsjukedrama blockerar flyktvägen till toaletterna. Överallt runt omkring mäts status i antalet resor till Berlin. Jag ler och ljuger mig därifrån.
På väg ner för backen har gliporna mellan kullerstenarna blivit större. Vibrationerna av berusade sms avbryter Tom Waits i hörlurarna. Tunnelbanedörrarna tjuter. Ordningsvakter fyller rulltrapporna. På andra sidan de automatiska dörrarna dövar ungdomarnas skrik klackarna mot asfalten och lukten av nyuppspydd korv. En älskare väntar i porten. Någonstans på andra sidan vattnet finns du.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar