”Come Darcy, I must have you dance”. ”I certainly shall not. You know how I detest it”

Det är något väldigt paradoxalt i att musiker inte sällan har svårt för att dansa. Det känns som ett brott mot romantikens och konstens grundlagar. Dessutom är det ologiskt att kunna följa komplicerade takter med en stråke, men inte med sina egna ben, som man ju faktiskt haft tillgång till mycket längre.

Män som inte dansar är ett strålande exempel på hur vi har muterat i fel riktning. Inte bakåt, men lite diagonalt. Dansen är ännu ett attribut som blivit förhastat bortrationaliserat i evolutionen, tillsammans med svulstiga kärleksförklaringar, långa tystnader och högläsning.

Män dansar helt enkelt inte längre, lika lite som de kommer till häst. Men det är en helt annan diskussion, och så vansinnigt mycket sorgligare.