Min morfar är min stora manliga förebild. Han kan döda en fluga mellan tummen och pekfingret. Han får rosor att klättra ända upp till himlen. Och när han spelar stannar tiden.
Mellan hans två oktaver breda händer har jag lärt mig hur tangenter kan ta en med på resor långt bort från de småländska sjöarna.
Till Roslagen och Aberdeen. Till rökiga caféer i Paris. Till Havanna och Chiles klippiga stränder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar