Vättern krånglar och kränger mot sanden. Hon har sett allt. Böjda kräkningar till solnedgång och hångel med händerna innanför. Missionärer, med vittring på vilt. Sjömän. Självmordskandidater. Studenter. Hon har slutat vara förvånad.
Hon är alltings måttstock här. Hennes fryspunkt avgör hur svår vintern är. När hon är mild nog att bada i vet man säkert att sommaren är osedvanligt het. Mäns status mäts i hur tidigt på våren de vågar sig ned i henne och hennes arga vågor speglar livets kyla om hösten.
Hon benämns i femininum. Det passar henne. Okontrollerbar, maktfullkomlig, god endast mot de modiga. Kvällssolen blöder över hennes midja när vi simmar ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar