När de allra flesta av ens vänner är journalister handlar alldeles för många samtal om korrumperade regeringar, mord och rasistiska poliser. Därför känns det uppfriskande att träffa S för en fika helt utan detaljer om livets mest groteska aspekter. Hon berättar istället trevliga förlossningshistorier om misslyckade epiduraler, bedövade blygdläppar och sugklockor. Och så äter vi black-and-white brownies.
fredag 20 mars 2009
söndag 15 mars 2009
Helgen i åtta bitar
- En riktigt god vän.
- Lite för tydliga revben.
- En soldat i dyra kläder.
- Blåbärsbak och vin.
- Tvärreligiösa festligheter.
- Judiska hjältar.
- Sovmorgon med våfflor.
- En promenad med antydan till vår.
måndag 9 mars 2009
In sickness and in health
fredag 6 mars 2009
Hårdare snabbare mer
Visst. Han har en bylinebild som kan få vem som helst att sucka förälskat och önska att de var unga på 60-talet. Men det är inte därför den här bloggposten utan förbehåll kommer att tillägnas Christopher Buckley. Det beror istället på den text som han för en tid sedan publicerade i The Daily Beast (bara tidningens namn, givetvis baserat på tidningen i Evelyn Waughs Scoop, är värt ett eget hyllningstal).
Texten är en åtta år gammal betraktelse som Buckley skrev efter en guidad tur genom Auschwitz. På sex korta sidor lyckas han beskriva livet utifrån dess kanske allra viktigaste aspekter. Dess skörhet. Dess oerhörda mening och meningslösa slut. Dess innerlighet, vidrighet och hulkande sorg.
Det är ingen ny berättelse. Jag har hört den och läst den och sett den på TV. Jag har gråtit över den, identifierat mig med den och distanserat mig från den. Men någonting i Buckleys metodiska sätt att beskriva, hans kniven-på-strupen-självklara och okomplicerade andrahandsberättande, gör att den slår till där det känns som mest.
När jag ser upp från skärmen har allt fått andra färger. Knuten i bröstet får mig att vilja leva hårdare och snabbare och mer. Att aldrig igen spara in på en enda känsla. Jag vill fylla varje svårinandad sekund med liv och låta det skorra och spraka i de höga tonerna. Som en hämnd på allt taget liv. Som ett våldsamt struptag på rädslan för att dö.
tisdag 3 mars 2009
Ogoda råd
Du hade fel och är förmodligen dum i huvudet.
måndag 2 mars 2009
söndag 1 mars 2009
fredag 27 februari 2009
Tretår
Allt serveras i mockakoppar och pyttesmå gräddkannor på silverfat. Stamgästerna säger saker som ”det var när vi for till Staterna med flygmaskin” till varandra och på väggen hänger små byster av den heliga Maria.
När knäna tinat och kapporna torkat tar vi farväl. Märkligt stärkta och redo att åter möta vår alldeles för moderna samtid.
tisdag 24 februari 2009
Olycksfåglar
Kolsvarta, på låg höjd över marken.
Något är fruktansvärt fel.
De har missbedömt avståndet till vår.
fredag 20 februari 2009
Battle for Middle-earth
Vi försöker pussla samman bitarna från en fruktansvärd dag. En dag som vaggat oss mellan chock och gråtande skakningar, ilska och hunger efter hämnd. Vi försöker utröna vem som är ansvarig för alltsammans. Komma på hur det har kunnat gå till och vad vi ska göra för att stoppa det.
De flesta av oss tror på att använda demokratiska och journalistiska metoder. Jag och J är mer inne på att lära oss att flå människor med tankekraft, som den trevliga häxan i Buffy.
måndag 16 februari 2009
Christian values
Så nu vet ni, era bortskämda mobboffer. Alla nedspolade huvuden och högt uppdragna kalsonger är helt och hållet resultatet av er egen brist på självinsikt och kristen kärlek.
lördag 14 februari 2009
Arbetsglädje
Det innebär också att J sitter bredvid och säger uppmuntrande saker som ”var vi inte just här?”, ”det här ser ut som ett industriområde” och ”usch, så yr jag blir av allt cirkulerande”.
onsdag 11 februari 2009
En bra dag på jobbet
söndag 8 februari 2009
Don't drink the punch!
Ofashionabelt sena. Självupptagna och ondare än Bloomsburygruppen på viktoriansk bjudning krossar vi allt från glas till pastorsdrömmar innan vi, utmattade av vår egen brist på rannsakan, ramlar bron bort igen. Högljudda och helt utan tankar på botgöring.
lördag 7 februari 2009
Åt samma håll som jag
Innan hon lämnar mig klämmer hon mig missnöjt på armen en sista gång, rynkar på näsan och passar på att varna mig för att gå med i Opus Dei.
torsdag 5 februari 2009
Biografiskt
Förutom en del predikningar om syndpåkallad cancer och sex (your basics, liksom) innehåller filmen inget nytt. Men framför oss sitter en dam med en handväska formad som en gigantisk, blommig tekanna. Det, om något, känns nyskapande.
måndag 2 februari 2009
The great American novelist
Just som han baxat ut en pall att sätta sig på bestämmer han sig istället för att hämta en stol till höger om oss. Med fara för mitt liv balanserar han den klumpigt över till motsatt sida och sätter sig. Han vinkar till en kvinna i röd halsduk. Skriker något på engelska om hur bloody freezing cold det har blivit. Känner sig strax missnöjd med sin plats igen och trycker än en gång sin enorma kroppshydda förbi oss. Jag hinner inte reagera förrän hans höft studsar mot mina skulderblad. K skyddar sitt biodynamiska te mot utskvalpning i sista sekunden.
Sådär fortsätter det. Fram och tillbaka. Upp och ner på stolen. Runt, runt i ologiska cirklar kring sig själv. Tills han slutligen sätter sig och börjar skriva.
På vägen ut sänker K rösten och sneglar bakom sig.
- Visst brukade amerikanska författare vara vackra? frågar han.
söndag 1 februari 2009
Klockspel
Män, kaffe och stora tankar

D har kommit hem från Österlandet och är alldeles kanelbrun mot den rosa scarfen. Han håller en halvtimmes monolog om Kapuscinski till aspartamkryddat kaffe med mjölk. C är något lugnare i tonen. Han befinner sig i en redan veckolång dimma av Foucaultiska maktteorier som han inte kan bryta sig ur.
Egentligen är det bara jag som är normal. Det känns väldigt ensamt.
lördag 31 januari 2009
Psykofarmaka
Köp singeln! Tro mig – du kommer tacka mig nästa gång du har en medelålders väckelsepredikant vid ytterdörren och slut på cigaretter.
onsdag 28 januari 2009
En röst i natten
Hur vi alltid möttes nedanför porten sent på kvällen. Hur vi brukade sitta på muren vid bäcken och kasta brinnande stickor mot tvättbjörnar som kom för nära. En colaburk full av spottloskor. Bortbitet nagellack och tuggtobak.
Och så solen över motorvägen. Alldeles röd. Utrunnen som blod mot asfalten.
tisdag 27 januari 2009
måndag 26 januari 2009
Morgonbön
söndag 25 januari 2009
Goda ränker
Det är ett performativitetsstrategiskt experiment, med inslag av operalibretton, fotograferade tallar och nybakat bröd. Med cykelturer, rysk maratonlitteratur och lätt fabricerade kärleksrelationer.
Jag tror att det kan bli vårt bästa hittills.
torsdag 22 januari 2009
Adaptation
Bara nästan har jag vant mig vid kylan ifrån fönstret. Vid hur tung han är över halsen. Och hur ängsligt han pratar när han sover.
onsdag 21 januari 2009
Apokryfer
Efter att gruppen demokratiskt fastslagit några grundregler för vårens läsning, meddelats nästa bokval och slentriangrälat om Austens författarskap och Liftarens guide till galaxen kommer vi osökt in på vår barndoms mest förbjudna böcker.
Samtliga av klubbens kvinnliga medlemmar minns sig ha lånat, smusslat ut och smygläst Hans-Eric Hellbergs böcker Kram, Puss och Love love love. Jag minns dem som alla 70-talisttjejers gemensamma hemlighet, J som högst generande, men lika spännande sexualupplysningsmaterial och A hävdar efterkonstruerat att hon redan i unga år genomskådade böckernas oförlåtligt manliga perspektiv. P är trollbunden. Han har aldrig hört talas om fenomenet och bryr sig inte ett dugg om nedärvda patriarkala strukturer eller könsperspektiv. Han vill bara veta mer om de där tjejerna som dansade topless på den öde ön.
tisdag 20 januari 2009
Extra allt

Jag har gjort de mest livsfarliga muffins man kan tänka sig, med jättemycket marshmallows och hackad choklad. De smakar lite som Mississippi mud cake, vilket aldrig är dåligt. Detta behövs:
2 ägg
3 dl socker
1 krm salt
4 msk kakao
1 1/2 dl vetemjöl
100 g smält smör
minimarshmallows
hackad mjölkchoklad
Man blandar allt och doserar marshmallows och mjölkchoklad efter hur mycket man klarar att äta utan att dö. Sedan häller man det i formar och bakar i 175 grader i ungefär 20 minuter.
måndag 19 januari 2009
Glöm inte att packa dina pukor!
Uppmaningen kommer från hans konklusion av Exodus 15:e kapitel, där Gud just låtit Moses föra folket ut ur fångenskapen i Egypten:
”Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en puka i sin hand, och alla kvinnorna följde efter henne med pukor och dans. Och Mirjam sjöng för dem: Sjungen till Herrens ära, ty högt är han upphöjd”
Enligt berättelsen var folket tvungna att fly under sådan hast att de inte ens hann låta sitt bröd jäsa. Bara det nödvändigaste kunde de ta med sig. Trots det har Mirjam och de andra kvinnorna alltså prioriterat att packa sina pukor. Som ett tecken på att de, efter generationer av hopplöshet, ändå planerade för en tid av vild och oresonlig glädje. En tid då man ville dansa i öknen och sjunga om Guds godhet.
Det tål att tänkas på när solen går ner klockan två och man just halkat i trappan framför den snygga grannen.
söndag 18 januari 2009
Veckoslut i punktform
lördag 17 januari 2009
Släktträff
Efter en större mängd kaffe med whisky kan vi dessutom enas kring ytterligare ett antal saker. Som det olämpliga i att få en vibrator i present av sin 17-åriga psykologielev och Kate Bushs oförnekliga inflytande på den frikyrkliga lovsångsdansen. Plus en ömsesidig, högst svårförsvarlig aversion mot människor som utbildar sig till sjuksköterskor.


