Vi tar paus i vårt outtröttliga försök att hinna se alla Oscarsnominerade filmer före den stora galan och dansar till You can call me Al fyra-fem gånger. Det är en låt som man kanske inledningsvis rynkar på näsan åt, men som faktiskt är den perfekta övergången mellan crappig amerikansk krigskomedi och religiöst sextiotalsdrama. Den fungerar även utmärkt som substitut för nikotin och som förträngningshjälp efter chockartade påringningar av pingstpastorer.
Köp singeln! Tro mig – du kommer tacka mig nästa gång du har en medelålders väckelsepredikant vid ytterdörren och slut på cigaretter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar