A deponerar mikrovågsugn och vattenkokare på Centralstationen. Därefter tar vi tag i allt sådant som kvinnor förväntas hinna med under en lördagsförmiddag i Stockholm. Sojalatte och relationsanalyser, en snabb genomgång av årets reafynd och den obligatoriska diskussionen om hur man bäst kammar ur överflödigt hårspray.
lördag 17 januari 2009
onsdag 14 januari 2009
Rysk roulett
Gränden är lömsk av is. Att gå i klackar är uteslutet och för den som är mindre balanserad än en 20-åring i broddklädda sneakers är all kommunikation med yttervärlden ett spel på liv och död.
Gamla fru P i trappen mittemot har kapitulerat inför faktum. Hon har parkerat rollatorn intill porten och bunkrat upp med förtryckta korsstygnsdukar och konserver fram till slutet av mars, då hon borde kunna ta sig ut från huset nästa gång. Jag funderar på att gå förbi med kanelkakor.
Gamla fru P i trappen mittemot har kapitulerat inför faktum. Hon har parkerat rollatorn intill porten och bunkrat upp med förtryckta korsstygnsdukar och konserver fram till slutet av mars, då hon borde kunna ta sig ut från huset nästa gång. Jag funderar på att gå förbi med kanelkakor.
tisdag 13 januari 2009
Skilda världar
M: s man tar i från solarplexus och överröstar med god marginal rasslet från koppar och glas på caféet.
- Det är nästan omöjligt att hitta bra hemhjälp nu för tiden, basunerar han.
M försöker hyscha honom, men han förstår inte alls vad hon menar.
- Först ville städerskan låna pengar. Sedan hade människan fest i huset när vi var bortresta. Och nu oroar jag mig för att hon har en affär med trädgårdsmästaren.
Större delen av caféet har slutat prata nu. Med kaffekopparna fastnade mellan bord och mun stirrar de istället socialistiskt förebrående åt vårt håll när han fortsätter.
- Nu har kvinnan dessutom mage att fråga om hon får bada i poolen.
- Det är nästan omöjligt att hitta bra hemhjälp nu för tiden, basunerar han.
M försöker hyscha honom, men han förstår inte alls vad hon menar.
- Först ville städerskan låna pengar. Sedan hade människan fest i huset när vi var bortresta. Och nu oroar jag mig för att hon har en affär med trädgårdsmästaren.
Större delen av caféet har slutat prata nu. Med kaffekopparna fastnade mellan bord och mun stirrar de istället socialistiskt förebrående åt vårt håll när han fortsätter.
- Nu har kvinnan dessutom mage att fråga om hon får bada i poolen.
lördag 10 januari 2009
Eld utan rök
Vi är på jakt efter en pipa. Det är en ny fix idé som E har, att han ska börja röka pipa. Det visar sig dock ganska snart att priset för ett liv som piprökare är högre än vi väntat, särskilt om man, som E, vägrar stödja de lite skrotigare tobaksbutikerna, som gör större delen av sin årsinkomst på dvd-porr.
För att ens kunna komma igång med ett något så när seriöst puffande krävs en hel rad kostsamma tillbehör, som små filter, tobak i påse och piprensare. Dessutom hör det väl lite till att skaffa ytterrock, krycka och monokel. För att inte tala om att man snarast måste låta anlägga ett bibliotek i lägenheten. Där springer det iväg rejält.
För att ens kunna komma igång med ett något så när seriöst puffande krävs en hel rad kostsamma tillbehör, som små filter, tobak i påse och piprensare. Dessutom hör det väl lite till att skaffa ytterrock, krycka och monokel. För att inte tala om att man snarast måste låta anlägga ett bibliotek i lägenheten. Där springer det iväg rejält.

onsdag 7 januari 2009
Tungotal
Ett otvivelaktigt tecken på sann vänskap är när man aldrig riktigt behöver tala klarspråk, men ändå blir förstådd. D följer mig längs vattnet på väg hem från stan.
”Har du?”
”Såklart”
”Menar du allvar?”
”Javisst”
”Oj då”
”Ja, jag tror att det var den där gången du vet. Med koftorna”
”Röda, eller hur?”
”Mer åt rost”
”Har du?”
”Såklart”
”Menar du allvar?”
”Javisst”
”Oj då”
”Ja, jag tror att det var den där gången du vet. Med koftorna”
”Röda, eller hur?”
”Mer åt rost”
fredag 2 januari 2009
Årsredovisning
Det är närmast obehagligt hur ofta ett nytt år börjar. Jag inleder detta med en hög trave olästa böcker, minst tre ouppfyllbara löften och en svag, men oförneklig förnimmelse om något alldeles, alldeles underbart.
tisdag 30 december 2008
Hemkomst
På avstånd ser det ut som om Stockholm badar i snö. I själva verket är det bara lite extra frost ovanpå smutsen och det enda vintriga med sceneriet är iskylan om benen och glashalkan i backen till gränden.
Vi håller picknick i sängen, med glögg i termos, överbliven fudge och väldigt långa berättelser. Genom fönstret syns några stjärnor långt upp. Det ryker från tvättstugan ut i den kalla luften.
Vi håller picknick i sängen, med glögg i termos, överbliven fudge och väldigt långa berättelser. Genom fönstret syns några stjärnor långt upp. Det ryker från tvättstugan ut i den kalla luften.
fredag 26 december 2008
En annan dag
Staden är öde, så när som på en man i pälsmössa som promenerar på godsspåret vid industriområdet. E och jag stirrar mot den tomma korsningen utanför caféet. I minusgraderna vid det snösprayade fönstret minns vi oss långt bort från den pentekostala 70-talsarkitekturen. Till ryska poeter i Dublin. Till ulltapetserade väggar vid kusten. Och till katedraler så vackra, att vi kunde ana Gud.
tisdag 23 december 2008
Turistinformation

Jag är tillbaka där allting började och har redan hunnit göra några fascinerande iakttagelser.
- Här går allt ungefär hälften så fort som i andra städer, vilket innebär att de människor som bor här egentligen förlorar halva sina liv (låt oss säga i snitt 40 år) på att vänta på saker som borde ha blivit klara dubbelt så fort.
- Om man står på en specifik punkt på Klostergatan kan man utan att röra fötterna se sex kyrkor. Eventuellt kan man se åtta om man flyttar sig hundra meter söderut, men det har jag inte testat.
- Att be om direktioner är en direkt inbjudan till kroppskontakt. Söker du till exempel efter en brun ögonskugga i sminkbutiken kommer personalen att ta på dig utan att fråga först. De kommer också berätta vilken ögonskugga de själva använder, vilken parfym de tycker om och vad deras döttrar gjorde i somras.
lördag 20 december 2008
Skönlitteratur
Ikväll varvar jag det geniala verket ”Svenska kyrkor – en historisk reseguide” med varm choklad och Shuli Rand på högsta volym. Det kan vara det bästa jag har gjort på länge.
Visste ni till exempel att Gärdserums kyrka i Småland ritades av Fredrik Wilhelm Scholander – samma arkitekt som gjort Stockholms stora synagoga? Eller att Lärbro kyrka på Gotland känns igen på sitt åttakantiga västtorn?
Såklart att ni gjorde. Men det tål att upprepas.
Visste ni till exempel att Gärdserums kyrka i Småland ritades av Fredrik Wilhelm Scholander – samma arkitekt som gjort Stockholms stora synagoga? Eller att Lärbro kyrka på Gotland känns igen på sitt åttakantiga västtorn?
Såklart att ni gjorde. Men det tål att upprepas.
Kontraktsbrott
torsdag 18 december 2008
Unarmed forces
Vi är på motvilligt uppdrag.
En perfekt mobiliserad insatsstyrka,
nerfirad från taket,
med vattentät reträttplan.
S säkrar från fönstret till garderoben.
Jag tar kontroll över restaurangdelen.
Med militärisk precision arbetar vi oss igenom samlingen.
Ett snabbt jobb.
Med intakt trupp,
utan civila skador,
lämnar vi baren.
En perfekt mobiliserad insatsstyrka,
nerfirad från taket,
med vattentät reträttplan.
S säkrar från fönstret till garderoben.
Jag tar kontroll över restaurangdelen.
Med militärisk precision arbetar vi oss igenom samlingen.
Ett snabbt jobb.
Med intakt trupp,
utan civila skador,
lämnar vi baren.
tisdag 16 december 2008
onsdag 10 december 2008
Socker och billig parfym
Det luktar som Chicago på bussen i dag.
Och jag längtar hem.
Eller bort.
Eller bara dit du är.
Och jag längtar hem.
Eller bort.
Eller bara dit du är.
Bright young things
tisdag 2 december 2008
Apocalypse now
Vi är på hemresa. Det tar oss närmare 6 timmar att köra från Småland till Stockholm. Bilen är packad med 90 procent onödigt gräl, fem procent bröllopsplaner och resten orolig väntan på storm.
Vi har blivit lovade orkan av eskatologiska mått. Den uteblir. Men det spelar ingen roll. Vi är ändå på väg mot säker undergång.
Vi har blivit lovade orkan av eskatologiska mått. Den uteblir. Men det spelar ingen roll. Vi är ändå på väg mot säker undergång.
söndag 30 november 2008
Walk in the park
P och jag går en lång promenad med kaffe i handen och armar i krok när mörkret fallit. Det är ett fint sätt att sammanfatta helgen. Min har blandat kakbak och kafferep med ortodoxt hångel. P:s har bjudit på en artig trekant med två kanadensiska män i ett trevligt hotellrum i Vasastan.
Han är mycket nöjd. Jag är förvirrad.
Han är mycket nöjd. Jag är förvirrad.
Sockerchock
Vi har tagit oss vatten över huvudet igen. Den här gången med ett alldeles för krävande julbaksreportage. Köket är en smältdegel av vit choklad och saffran och var man än sätter händerna klibbar man fast i kanelfyllning och vaniljglasyr. Jag simultanbakar fem recept och silar saft, medan J fotar vansinnet. E läser krönikor, provsmakar kakor och återintroducerar ett tiotal mansstereotyper från 50-talet.
onsdag 26 november 2008
Minnen mellan luckorna
”Jag kan hela introt till Totos Africa på trummor”
”Jag är verkligen jättefull”
”Det är en röd kippah i sammet från Jerusalem”
”Jag tycker om sammet”
”Du har inget hår på armarna”
”Jo, lite”
”Du har hemskt små revben”
”Ja”
”Blir det konstigare om vi hånglar?”
”Det är redan konstigt”
”Det här kommer hända igen”
”Nej”
”Jo”
”Nej”
”Jag är verkligen jättefull”
”Det är en röd kippah i sammet från Jerusalem”
”Jag tycker om sammet”
”Du har inget hår på armarna”
”Jo, lite”
”Du har hemskt små revben”
”Ja”
”Blir det konstigare om vi hånglar?”
”Det är redan konstigt”
”Det här kommer hända igen”
”Nej”
”Jo”
”Nej”
söndag 16 november 2008
lördag 15 november 2008
Strange encounter
Vi äter sen middag på den italienska restaurangen i backen när E inbjuder till ett högst tveksamt samtal med servitören. Efter några vändor till vårt bord böjer han sig förtroligt ned mot oss och frågar med sänkt röst och blickar över axeln:
”Vad tycker ni om Obama?”
E svarar att han gillar Obama väldigt mycket. Jag håller med.
Servitören ser bekymrad ut.
”Jag tror att han kan vara Antikrist”, säger han.
”Vad tycker ni om Obama?”
E svarar att han gillar Obama väldigt mycket. Jag håller med.
Servitören ser bekymrad ut.
”Jag tror att han kan vara Antikrist”, säger han.
torsdag 13 november 2008
En förlorad film
Jag går med D genom ett regnande Stockholm. Vi är lediga fast det är alldeles mitt på dagen. I spegelglaset från biografens fönster får våra kläder scenen att andas krigsslut och dyrköpta strumpbyxor. Det är iskallt och fållen på min kappa letar sig hela tiden in i ekrarna på D:s cykel. Men inget av det gör någonting, för vi är på väg för att se den nya filmatiseringen av Brideshead revisited. Förväntningarna ligger som smog över den lilla salongen när vi kryper ihop på andra raden.
Filmen visar sig dock vara en rituell slakt på Evelyn Waughs mästerverk. Storporig och glanslös. Alldeles för lite Anthony Blanche. Alldeles för mycket Lady Marchmain, som dessutom spelas på tok för mycket av Emma Thompson. Vidrig kvinna, det där.
Filmmakarna har också ansett sig tillåtna att helt ändra på historien. Helt plötsligt har Waughs fullkomligt magnifika berättelse degraderats till ett triangeldrama av vulgäraste sort. Älskade Sebastian har förlorat all sin dragningskraft och blivit tråkigt upper-east-side-fjollig. Dialogen i några av de mest träffsäkra ordväxlingar som litteraturhistorien sett har ändrats till oigenkännlighet eller helt försvunnit.
Ja, jag skulle kunna fortsätta för evigt, med upprörda rader om hur de grundläggande budskapen förvrängts och hur karaktärerna gjorts dumma och platta. Istället utfärdar jag bara en enkel, men häftig varning: Se den inte, ungdomar! Den kommer att korrumpera och degenerera era oförstörda sinnen för all framtid.
Filmen visar sig dock vara en rituell slakt på Evelyn Waughs mästerverk. Storporig och glanslös. Alldeles för lite Anthony Blanche. Alldeles för mycket Lady Marchmain, som dessutom spelas på tok för mycket av Emma Thompson. Vidrig kvinna, det där.
Filmmakarna har också ansett sig tillåtna att helt ändra på historien. Helt plötsligt har Waughs fullkomligt magnifika berättelse degraderats till ett triangeldrama av vulgäraste sort. Älskade Sebastian har förlorat all sin dragningskraft och blivit tråkigt upper-east-side-fjollig. Dialogen i några av de mest träffsäkra ordväxlingar som litteraturhistorien sett har ändrats till oigenkännlighet eller helt försvunnit.
Ja, jag skulle kunna fortsätta för evigt, med upprörda rader om hur de grundläggande budskapen förvrängts och hur karaktärerna gjorts dumma och platta. Istället utfärdar jag bara en enkel, men häftig varning: Se den inte, ungdomar! Den kommer att korrumpera och degenerera era oförstörda sinnen för all framtid.
söndag 9 november 2008
Profetia
lördag 8 november 2008
Pas de deux

Fredag kväll. Den där kvällen då vecka blir helg och allt som är vackert kryper fram och vågar sig på att ta lite mer plats. Jag avverkar tre baletter och en man i hatt.
Operan är fullpackad. Premiärblixtar och tuperat, blont hår belamrar mittgången. Men vi smyger oss förbi på sidan. Till heligare rum och plattare bröst.
Här. Bland tights och stålstärkta kjolar. Till flexande fötter och Brahms violinkonsert. Drömmer jag mig ingen annanstans än just hit.
torsdag 6 november 2008
Multitasking
På mindre än en timme har jag bakat en kaka, bytt två glödlampor, gjort lasagne och slagit in ett paket. Allt med ett samtal om fri kärlek i telefonen och ett om censur via tangentbordet. Dessutom har jag skrivit ett kort, men kärnfullt inlägg om simultankapacitet.
onsdag 5 november 2008
Sista beställningen
Jag har just överlevt ett själadödande trist möte. A har gått med våta sockor hela dagen och börjar känna stickningar i vaderna. Vi sitter längst inne i hörnet. A i fåtöljen. Jag på en lite för hög stol med fläckar. Vi har sammanfattat och varvat ner. Värmt bröstkorgen med te och händerna över stearinljuset.
Det blir allt glesare med gäster och diskaren slamrar menande med våra tallrikar. Men inte förrän stereons grekiska schlagermedley når hälsoskadlig styrka orkar vi resa oss.
Vid bordet bredvid planerar tre mormoner för morgondagens erövringar. Deras röster höjs i takt med musiken. De tänker stanna till det bittra slutet. Det sista vi ser är svabbmoppen kring deras fötter och namnbrickorna som blänker i punktbelysningen.
Det blir allt glesare med gäster och diskaren slamrar menande med våra tallrikar. Men inte förrän stereons grekiska schlagermedley når hälsoskadlig styrka orkar vi resa oss.
Vid bordet bredvid planerar tre mormoner för morgondagens erövringar. Deras röster höjs i takt med musiken. De tänker stanna till det bittra slutet. Det sista vi ser är svabbmoppen kring deras fötter och namnbrickorna som blänker i punktbelysningen.
tisdag 4 november 2008
Road trip
T och jag har varit på betald utflykt. Nåja, jag har varit på utflykt. T har varit knappt 200 meter från sin egen trappuppgång.
Vi har pratat finanskris och varsel. Jag har viftat med händerna och yttrat åtminstone ett 20-tal ”hur tänker du kring…?”. T har fotat trappuppgångar och paneldebatt från alla tänkbara håll, med kroppen böjd i de mest otänkbara av vinklar.
I bilen på väg hem tar vi tag i de riktigt viktiga samhällsfrågorna. De som rör skägg, korsetter och puffiga kjolar. Vi blir allt suddigare i cigarettröken mot vindrutan. Alldeles för fort över E4:an och iskalla i de nedvevade fönstren tycker jag att vi ser ut lite som de två huvudkaraktärerna i Kusturicas Svart katt, vit katt. Det tycker inte T. För honom är allt precis som vanligt.
Vi har pratat finanskris och varsel. Jag har viftat med händerna och yttrat åtminstone ett 20-tal ”hur tänker du kring…?”. T har fotat trappuppgångar och paneldebatt från alla tänkbara håll, med kroppen böjd i de mest otänkbara av vinklar.
I bilen på väg hem tar vi tag i de riktigt viktiga samhällsfrågorna. De som rör skägg, korsetter och puffiga kjolar. Vi blir allt suddigare i cigarettröken mot vindrutan. Alldeles för fort över E4:an och iskalla i de nedvevade fönstren tycker jag att vi ser ut lite som de två huvudkaraktärerna i Kusturicas Svart katt, vit katt. Det tycker inte T. För honom är allt precis som vanligt.
måndag 3 november 2008
Pennfajt
Det är fullt krig i tvättstugan. Någon har bokat tvättid för tre veckor framåt och schemat är fullklottrat av arga meddelanden. Det visar sig dock efter åtskilliga glåpord att brottslingen är en liten tant som får hjälp med tvätten av hemtjänsten och därför måste boka några veckor i förtid. Jag hoppas att det är gamla fru P i uppgången bredvid. Det går rykten om att hon kan karate.
söndag 2 november 2008
lördag 1 november 2008
Jourhavande rågfältsväktare
Den bittert moderna inredningen bränner mot näthinnan. De blonda, glesa skäggen också. De gitarrkompade lovsångerna andas ouppfyllda drömmar om ett liv med svordomar, konst och lite krångligare kvinnor. Det doftar svagt av smörgåstårta och snoriga barn från köket.
På vägen hem ringer jag en barndomsvän. För att berätta det vi båda redan vet. Att inget har förändrats. Att leendena är kvar. Och händerna. Och muggarna med cider. Och att kapprummen fungerar lika bra att hyperventilera i, som de gjorde då.
På vägen hem ringer jag en barndomsvän. För att berätta det vi båda redan vet. Att inget har förändrats. Att leendena är kvar. Och händerna. Och muggarna med cider. Och att kapprummen fungerar lika bra att hyperventilera i, som de gjorde då.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







