Omtagning

Det har varit en alldeles underbar vecka i de småländska skogarna. Allt är så annorlunda här. Sävligt och rakt. Och minnen har en tendens att blanda sig med nuet, som i den där romanen av William Golding som jag aldrig orkade läsa klart.

Mellan oändligt sköna och långdragna vilopauser under träd har mitt barndomshem även den här gången bjudit på alla de inslag som kommit att bli obligatoriska för ett besök här. Jag har sett den alltid lika fantastiska Jane Austen-filmen tillsammans med min mor (den tog för några år sedan över som standardfilm efter Mångalen med Cher och har vid det här laget stått sig igenom ett 40-tal visningar). Jag har blivit attackerad av den arga svanen i sjön (bara två gånger, vilket nog tyder på att han börjar bli mindre neurotisk, alternativt tröttare). Jag har också hunnit med att sjunga falska duetter ur psalmboken, springa i nedförsbacken mellan åkrarna, bläddra i hemslöjdstidningar och pyjamasgunga i hängmattan.

I morgon bär det av tillbaka till huvudstaden. Och sedan norrut.