Min älskade mor och jag ser Ringaren i Notre Dame på Kungliga operan och på väg hem improviserar vi vår egen version av Esmeraldas sista dans.
Baletten är alltid lite som att komma hem för mig. Den är minnet av otaliga timmars träning i stora rum vid vattnet. Lukten av trä och svett och ullbenvärmare. Salar jag skrattat och gråtit i. Golv jag trampat i alla vinklar. Flugit över och legat utmattad mot. Precis samma golv som min mor dansade på när hon var ung.
I kväll är vi båda där igen, som om ingen tid förflutit. På en annan stads trottoarer. Virvlande backen upp längs husfasaderna.
söndag 5 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar