Det går egentligen inte att beskriva den här platsen. Jag är född här. Jag har vuxit upp här. Jag vet varje snår och stig och genväg. Vilka hagar man kan klättra genom. Hur många björkar som kantar åkrarna och var man säkrast hittar vildhallon och apel. Jag har andats in varje insekt som finns här och rivit armarna mot alla nyponbuskar.
Jag har sprungit här. Dansat. Låtit skuggorna skrämma mig livrädd och trösta mig igen. Här har jag lärt känna några av världslitteraturens mest älskvärda karaktärer. Och Gud.
Hon börjar brista ut i vår nu, skogen. Stenarna är torrare. Och det dammar om marken när man går.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar