Min bror och jag ligger dubbelvikta av okontrollerbart skratt i varsin överdimensionerad skinnfåtölj i hans frus pappas gode väns lånade lägenhet i Birkastan. Vi ser Woody Allens Love and Death på min brors frus pappas gode väns jättestora metallic-tv.
Woody Allen är en av relativt få saker som vi tycker exakt likadant om. Kanske handlar det om vår gemensamma livrädsla för döden och vårt gemensamt paniska behov av att skratta åt den för att inte dö av själva livrädslan. Jag vet inte.
"The key is, to not think of death as an end, but as more of a very effective way to cut down on your expenses".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar