skip to main | skip to sidebar

In omnia paratus

Profane and sacred memories


torsdag 25 juni 2009

Vattenkraft



Det brinner rött över klipporna. Varma av uppförsbacke och zambiskt myggmedel balanserar vi ut längs spången. Därunder vrålar hon. Den vackraste fors jag någonsin sett. Som lösgjorde hon all världens uppdämda vrede. Som skrek hon ut dess samlade sorg.
Upplagd av Tea kl. 00:12

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Senaste inlägg Äldre inlägg Startsida
Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Bloggarkiv

  • ►  2011 (2)
    • ►  februari (1)
    • ►  januari (1)
  • ►  2010 (21)
    • ►  december (1)
    • ►  november (1)
    • ►  oktober (3)
    • ►  september (2)
    • ►  augusti (1)
    • ►  juli (4)
    • ►  juni (2)
    • ►  maj (2)
    • ►  april (1)
    • ►  mars (3)
    • ►  januari (1)
  • ▼  2009 (127)
    • ►  december (2)
    • ►  november (3)
    • ►  oktober (8)
    • ►  september (19)
    • ►  augusti (21)
    • ►  juli (7)
    • ▼  juni (13)
      • Blå vägen hem
      • Vuollerim
      • Vattenkraft
      • Lite närmare midnattssolen
      • The road to hell
      • Bort
      • En ny bekantskap
      • Saker som är bättre här än där
      • Omtagning
      • Bikt, bön och botgöring
      • Melting pot
      • For the road
      • Sång, dans och ledande frågor
    • ►  maj (3)
    • ►  april (10)
    • ►  mars (12)
    • ►  februari (12)
    • ►  januari (17)
  • ►  2008 (77)
    • ►  december (10)
    • ►  november (14)
    • ►  oktober (15)
    • ►  september (11)
    • ►  augusti (6)
    • ►  juli (8)
    • ►  juni (13)
  • ►  2007 (2)
    • ►  augusti (2)

Sök