Jag ringer mitt i natten. Som jag gjorde förr. Innan någon av oss hade fasta förhållanden och tröttsamma arbetskollegor. Eller kunde alla busslinjer och genvägar i stan.
Det är annorlunda nu. För du har inte druckit och jag har inte gjort något banbrytande eller sagt något oförlåtligt dumt.
Men du hör mig som du gjorde då. Du vet vem jag är undertill.
Och fast du är långt härifrån
håller du min arm - stadigt mellan starka händer - när jag vinglar räcket fram över bron.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar