måndag 19 oktober 2009

Söndag

Vi grälar oss hela vägen till det stimmiga caféet uppe i backen. Inträngda mellan två damer i rosa angora och ett par nyss komna från Bukowskis moderna delar vi världens största macka och trycker knäna hårt emot varandra. Det är blött i luften, asfalten är svart av vatten. Och på väg hem. På lite vintrigare klackar. Är jag den absolut lyckligaste människan i hela världen.

3 kommentarer:

Frida Gro sa...

Fantastisk liten text!

Tea sa...

Tack, söta du!

Linda sa...

tycker jag med. verkligen, verkligen.