måndag 19 oktober 2009
Söndag
Vi grälar oss hela vägen till det stimmiga caféet uppe i backen. Inträngda mellan två damer i rosa angora och ett par nyss komna från Bukowskis moderna delar vi världens största macka och trycker knäna hårt emot varandra. Det är blött i luften, asfalten är svart av vatten. Och på väg hem. På lite vintrigare klackar. Är jag den absolut lyckligaste människan i hela världen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Fantastisk liten text!
Tack, söta du!
tycker jag med. verkligen, verkligen.
Skicka en kommentar