Wands away, boys!

Världens mest missanpassade tonårspojke har delat kristenheten i två läger. De som ser trolldom och förbannelse och Satan och allt det där andra apokalyptiska dravlet som de gillar att skrika om. Och så de som ser frälsningsbudskap och Golgataparalleller och vill göra Harry Potter till ännu ett missionsverktyg som ska övertyga de otrogna.

Den första gruppen fyller hela skalan mellan tröttsamt och dumt, men så länge deras bokbål inte bidrar till växthuseffekt och klimatförändring är det lugnt för mig.

Den andra gruppen är knivigare. Den lägger stor möda på att övertyga den första om att det finns legitima skäl för en bekännande kristen att läsa de avskyvärda böckerna. Enda sättet att lyckas med det är att göra den stackars trollkarlen till Jesus in disguise. Att göra boken till en parafras på det nya testamentet - till sin.

Harry Potter and the Deathly Hallows avslutar en fullkomligt genial bokserie, som går att läsa på oändligt många plan. Att skriva av den som inget mer än en metafor för evangeliet är att förminska den.

Det får vara nog med krystade efterkonstruktioner där allt gott blir kristet. Slut med post-patenter och vattenstämplar. Jag vill slippa kyrkans förenklade godkännande av det jag älskar.

Harry är min. Bara min.