Kvällsbadare

Vi simmar långt ut. Alldeles till mitten av sjön.
Det är nästan mörkt och skogen har tystnat kring stranden.
Så många år sedan. Men allt är som då. De tunga andetagen. Det varma vattnet mot uppspärrade händer. Vi.
Lika storslagna. Lika odrägliga. Lika livsfarliga tillsammans.
-Ingenting har förändrats, säger jag och sträcker mig upp mot bryggan.
Hårt drar han mig upp i armen.
-Jo, svarar han. Jag har blivit starkare.