Det är bara en bild i tidningen. Men jag behöver inte mer för att vara där. I den kvalmiga efterluften av böner och skrik. Omringad av kroppar och torkad gråt. Matt av hunger och synder och piskande skratt.
Jag kan känna golvstampen i nacken. Hur de pulserar upp längs träbänkens ryggstöd. Någon som faller. Händer som lyfts unisont. Kvidande klagomummel till elpiano och overhead på estraden.
Sista gången jag gick ut från det här rummet var jag femton år. Sista gången jag kräktes ensam på toaletten. För att jag såg Gud där de såg demoner, och djävulen där de såg Gud. Sista gången jag ropades efter, hölls alldeles för nära av händer jag inte valt. Sköljdes i andras ord och ramsor.
söndag 2 januari 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)