Om killar och smink

Vi är på helkvällspromenad i alldeles okända områden. Högt över vattnet balanserar vi. Och längs rälsen drömmer vi oss bort, till saker vi redan haft och platser vi redan varit på.

Det är sol kvar på A-lagarnas uteservering. En pizzabagare röker på trappen - ända ner till filtret. På torget står tatuerade män med stora muskler och små hundar. Och några flickor i tights och eyeliner.

Det är ett bra ställe att prata om viktiga saker på. Om klänningar med långa ärmar och religionskrig i sängen. Om utsikten från en ny balkong och närpolisförhör. Om 800 år gamla träd. Och om hur ofattbart enastående det är att faktiskt vara vid liv.

Goda vänner

I dag har jag varit hemma och hängt med de här sköna killarna. Det var längesedan.

Den tredje statsmakten

Öppet kontorslandskap är egentligen bara ett smidigare sätt att säga ”vi har inte råd med väggar och ger fullkomligt fan i din arbetsmiljö”, men det har vissa givna fördelar när man jobbar på en nyhetsredaktion. Dels kan man hojta viktiga saker till varandra utan att behöva ödsla tid med att röra sig från sin stol. Dels slipper man känna att ingen lyssnar när man bokar tid hos gynekologen. Dessutom underlättar det för allsång och visklekar.

Men framför allt gör avsaknaden av stängda dörrar att man får ta del av lösryckta saker som folk säger i telefon. Som till exempel ”Du ringer alltså bara för att berätta att magnolian blommar?” och ”Men de riktigt stora paddorna, var hittar man dem?”. Eller min absoluta favorit hittills: ”Hejsan, minns du mig? Vi talades vid förra veckan efter att du blivit stångad av en råbock inne på Konsum”.